Ibland behöver man ett avbrott från den gråa massa som kallas vardag. En händelse som antingen är mörkare eller ljusare än det vanliga. En andningspaus. En vilomöjlighet. En händelse som ger en möjlighet att ladda batterierna eller möjligen uppskatta vardagen mer. Ibland behöver man bara få vara.

Igår var en sådan dag. En dag när jag fick möjlighet att göra ett avbrott. Släppa alla dystra tankar jag brottats med den sista tiden. Bara få tillfälle att njuta!

Jag tittade ut genom fönstret vid tre-tiden och fick en sådan lust att lämna min lägenhet. Jag drog på mig mina vita gummistövlar, då impregneringen på mina kängor börjat ge efter för den ständiga påfrestningen av snö, salt och slask.

Och skuttade ut i det lugna, kalla, glittrande vinterlanskapet utanför. 

Solen sjönk bakom hustaken, de sista strålarna som nådde över husnockarna fick snön att glittra till magiskt. Kölden bet tag i mina kinder, färgade dem rosa. Jag kände hur ett leende framträdde på mina läppar, hur lugnet spred sig i min kropp. Jag andades djupa andetag av ren, kall, vinterluft. Temperaturskillnaden på mina andetag och luften bildade ett rökmoln av små små kristaller som stannade för ett ögonblick för att sedan hastigt försvinna vidare.  

Tänk så mycket lite frisk luft, några kämpande solstrålar och mycket glitter i den djupa snön kan göra för välmåendet. Tänk hur sällan man faktiskt tar sig tid att ta ett avbrott från vardagen och bara njuta. Och tänk vilken kraft det för med sig, när vi väl gör det! Det här borde man unna sig lite oftare, och inte glömma bort kraften i de små sakerna.

 

Egon

22 december 2010 22:53

Det är sådana små saker som gör livet värt att leva. Att titta upp mot natthimlen och se en vackert lysande måne le ner mot jorden. Att ligga kvar i sängen en extra minut och bara känna doften av rena lakan och sömn; njuta av mjukheten och värmen. Att titta in i någons ögon och se ett gensvar, att se en bekräftelse på känslor speglas. Att sitta ner, lugnt och stilla, och bara tänka på minnen som får en att le av ren lycka.
Att skratta.

Tack för att du gett mig så mycket lycka, Ronny. Tack

plastblomma

1 januari 2011 20:49

Tack själv, min älskade vän!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

För en tid sedan bestämde jag mig att det var dags att tag i mitt liv, i min hälsa och skippa allt onödigt socker. Så från och med årsskiftet har jag kämpat med suget, och fallit. Tills jag insåg varför jag föll.   Jag föll för att jag gav mig sj...

Såhär skrev jag på Facebook i morse och nu får jag medhåll från Ian Wachtmeister, Sverigedemokraternas rådgivare och tidigare partiledare för Ny demokrati som säger att SD och KD egentligen är samma parti (http://www.etc.se/inrikes/wachtmeister-sd-oc...

Har varit frånvarande här i ganska exakt ett år, men nu kändes det som att det var dags att återta skrivandets scen. Idag är det dock skapande av en annan sort som står i fokus! Politisk konst närmare bestämt! Sveriges riksdag möter Disney.     ...