När jag vaknade kände jag mig utvilad, när jag öppnade ögonen var lägenheten ren och nystädad, när jag öppnade kylskåpet stod där en hemgjord jordgubbssmoothie och väntade på mig, när jag drog upp persiennen smekte solen mitt ansikte. Att vakna upp till denna underbara dag, vad mer kan man göra än att le?

Solen skiner och min termometer(som visserligen står mitt i detta starka sken) visar på hela 13 grader! Klockan har nyss slagit tre och jag har precis ätit den mest saftiga apelsin jag någonsin haft privilegiet att sätta tänderna i. Har dessutom hunnit med att färdigställa ännu en skoluppgift (och haft ett riktigt givande samtal om religion, kultur, reinkarnation och andar) tillsammans med min kära klasskompis och vän. 

Nu ska jag bädda min säng och diska frukostdisken och låta Ted Gärdestads "Oh, vilken härlig dag" dåna ur högtalarna och tala för sig själv. När detta är avklarat bär det av till internatet, där jag ska jag  hälsa de nya kursdeltagarna välkomna till skolan och byn. Ser fram emot att lära känna dem, det är alltid lika spännande att möta nya personer.

Rörigt i hemmet, ont i kroppen och med sprängfyllt huvud. Många bollar i luften. Hålla upp en fasad. "Allt är bra" eller "det funkar". Egentligen är allt kaos. Så många uppgifter, saker jag borde ha gjort, som hänger över mig, jagar mig genom en mörk och till synes oändlig labyrint. 

Paus. Stop. Rewind. Start over.

Det där tillhör gårdagen, det förflutna. 

Idag börjar mitt nya liv!

Mitt nya liv innehåller mer struktur, mer självdisciplin och till följd av det förhoppningsvis också mindre stress och grubblerier.  Denna vecka kommer bli en "inskolningsprocess" då ska allt skit ut ur hem, kropp och sinne. Sedan kan det bara bli bättre. Saker som jag skjutit upp ska tas tag i. Min hälsa och mina näras välmående får högsta prioritet.

Håll tummarna,  men säg helst att jag inte kommer klara det - jag älskar att motbevisa negativa människor! Ologisk som vanligt!

Play.

Det är en omöjlighet att sitta still! Det spritter i hela kroppen, jag vill dansa (hade inte kroppen sagt nej, hade jag gjort det). Hjärtat sjunger i bröstet, klara rena toner. När jag tänker på det som kanske ligger framför mig inom en snar framtid kan jag inte låta bli att skina upp och le!

Oh, jag vill verkligen det här! Det måste väl dessa känslor vara ett bra bevis på! Tidigare idag kände jag mig som en femåring i en godisbutik, som stampar argt med foten, drar lite i mammas kjol och skriker bestämt: JAG VILL!

Det var först idag som den här dörren öppnades, men det känns inte mindre välkommet för det. Snarare tvärtom efter några bakslag känns det befriande att åter ha en lockande möjlighet att ana bortom horisonten. 

Varför ska tiden gå så långsamt när man väntar på något? Jag vill veta nu, men nej nej, bara dra ut på plågan! Hoppar om kring på stolen medan jag skriver, i en blandad känsla av upprymdhet och frustration, jag har ännu inte lämnat stadiet av femåringen i godisaffären, uppenbarligen!

Jag vill inte ens tänka på vad jag kommer känna, hur jag kommer känna om jag får ett nej. Ett stopp för mina planer, ett negativt svar på min förväntan. Men just nu orkar jag ändå inte oroa mig för framtiden. Den tiden, den sorgen.

Just nu har jag fullt upp med att vara sprängfylld av förväntan och förhoppningar! Jag önskar! Jag hoppas! Jag ber! Luften vibrerar och det skiner om mig. Kom igen då! Sluter ögonen, slutar studsa för en minut och sluter mina fingrar runt mina tummar. Låt det ske! 

Är allt som inträffar en slump? Somliga tror ju det. Att allt händer slumpartat, precis som att joden uppstod, så är det slumpen som avgör vilken färg ett barn får på ögonen, vilket land jag föds i, om jag träffar min stora kärlek tidigt, får försöka länge eller kanske lever ensam livet ut, eller vilken siffra som kommer upp när jag kastar en tärning.

 Men om allt är en slump, kan man påverka utfallet då? Man kanske kan väl öka sina chanser att slå en sexa i sitt tärningskast om man har tre sexor på tärningen istället för en. Eller öka sina chanser att träffa någon genom att försöka visa sig från sin bästa sida, eller aktivt leta efter "den rätte".

Fast det är ju klart, alla har vi fått olika förutsättningar. Alla kanske inte har möjligheterna att förändra sin verklighet. Men är det då slumpen som avgjorde att det blev så? Eller har människan till viss del en fri vilja mitt i det slumpartade universum? Är det då en slump att människan fick den fria viljan? Eller är alla handlingar i sig även de slumpartade i viss mån? Det skulle i och för sig förklara en hel del... Jag har aldrig riktigt förstått mig på mänskligheten som företeelse.  

 Allt blir så förenklat om man säger att det är slumpen som ligger bakom allt, hur kan det slumpvis ha bildats allt det fantastiska vi ser om kring oss, då fanns det ju ingen mening med något av det? Allt ska ju ändå försvinna/omvandlas den dag slumpen bestämmer sig för att släcka solen. Men vänta nu...kan man förutse slumpen? Ja, delvis, om man vet om oddsen. Som att om man slår en tärning så är chansen 1/6 att det blir vilken som helst av siffrorna 1-6 och att bara för att jag har slått en fyra minskar inte chansen att nästa gång jag använder tärningen, blir det en fyra igen...Men att solen skulle slockna? Av alla morgnar vi har stigit upp och våra förfäder har stigit upp hur många gånger har solen varit släckt? (och nej, att stiga upp efter solnedgången räknas inte), och även om den skulle vara släkt en morgon (när vi troligtvis ändå inte hade vaknat) hur kommer det sig att slumpen inte kan göra att den lyser igen, på samma sätt som att vi kan slå en fyra två gånger på rad?

Motsatsen till tanken om att allt är slump borde väl då vara ödestron, att allt är förutbestämt, att det finns en mening att vi är här, att jag tog på mig de kläderna jag gjorde i morse, att det finns en anledning till att det finns både växter och djur här (vi har en mening bara i att finnas för varandra och leva i symbios). Men kan man förändra ödet då? Eller förutsäga det? Hmm, det blir lite svårt där, om man inte anser att det skulle vara förutbestämt att någon skulle ändra det som är förutbestämt (vilken paradox!).

Man kan tänka sig ett system med karma, där mina handlingar får en konsekvens, både direkt nu för mig och mina nära, men kanske också en konsekvens för mina barnbarn, en flicka i Ukraina, en familj i Egypten, tigrarnas vara eller icke vara, och kanske även för mig själv i mitt "nästa liv" (tar med detta då majoriteten av de som hävdar att karma finns, också tror på reinkarnation - det är i alla fall den bilden jag har). I ett system uppbyggt kring karma finns det straff och belöningar och handlingar (och icke-handlingar, passivitet) som bara leder vidare till ett annat händelseförlopp.

Det där med straff och belöning finns det ytterligare två sätt att se på, som att en med  makt (mänsklig, institution eller gudomlig) utövar den i brist på karma, så att man ska dra lärdomar av att allt handlande får konsekvenser, rätt handlande får positiva följder och fel handlande får negativa följder. Oftast är det maktutövarens regler som gäller, när man bedöms och ens handlande värderas som rätt eller fel.

Det andra sättet att se på sin verklighet är genom begreppet tur. Kan man verkligen ha tur? Om inte, då borde man inte heller kunna ha otur. Om man inte kan tro på turen, och inte heller på slumpen, då borde vissa människor ha handlat väldigt fel (antingen nu eller i ett tidigare liv) Nog för att det finns människor som aldrig kan straffas tillräckligt hårt eller förlåtas tillräckligt mycket (beroende på vilken syn man har på straffets faktiska verkan) men det känns ändå lite långsökt att det skulle vara snubbarna som dödat, torterat och våldtagit miljoner människor, att det skulle vara deras fel att barn svälter i Afrika eller att flodvågor dränker Asien, eller att jag jämt och ständigt blir förkyld ;)  Tänk om allas våra värderingar är fel, tänk om vi blir straffade för att vi inte har förstått? 

Vad tror ni? Kommentera väldigt gärna! Jag är så nyfiken!

Vad tror ni? Är allt slump? eller finns Ödet? Kan man påverka sin och andra människors förflutna, nutid och framtid? Finns karma? Är straff bästa sättet att förändra mänskligheten, eller har människan missuppfattat vad som är rätt och fel? Finns Gud? Kan en annan människa bestämma vad som är rätt och fel för mig? Vi är ju alla uppväxta med olika förutsättningar.

En sak är säker, förkylningar kan vara väldigt inspirerande, kanske är det ödet trots allt? =)

Ett nytt år är här. Ett nytt år med åtskilliga möjligheter. Möjligheter som behöver en del förutsättningar för att kunna bli mina och dina, ja, våra möjligheter. Möjligheter som kanske inte ens uppstår förrän vi sätter oss ner och går igenom saker och känslor. Därför anser jag att det finns många bra saker med ett nytt år. Man får en möjlighet till ett avslut, en nystart, ett tillfälle att stanna upp och reflektera, förkasta och förstärka sina värderingar och sitt handlande i förhållande till dem och en möjlighet att drömma, sätta upp mål och förhoppningar kanske till och med löften. 

Man kan titta sig över axeln och se på allt det som gick bra, det som skänkte oss ögonblick av kärlek, glädje, stoltehet och lycka. Det är viktigt att se tillbaka på detta, och stärkas av värmen som finns kring dessa minnen och ovärderliga ögonblick och oförglömliga möten. De kan lära oss mycket om oss själva och lysa upp under de mindre ljusa perioderna av livet. Det är dock en viktig skillnad mellan att se till baka och minnas de goda stunderna eller att krampaktigt klamra sig fast vid minnen och glömma bort att leva i nuet.

Men när man ser sig om är det också annat än det goda, glada, ljusa och varma man ser. Kanske kommer mötas vi mötas av kamp, hat, orättvisor, ånger och svek. Kanske kommer vi minnas de gånger man tagit på sig för mycket, inte vågat säga nej, låtit andra styra över en, de gånger man inte varit uppmärksam på sin omgivning och trampat på andra. Vi bär alla med oss olika upplevelser från tider långt ifrån och väldigt nära inpå. Oavsett vem vi är och vad vi varit med om, tror jag att vi måste våga minnas även detta, det som är svårt och mörkt, hårt och kallt. För att kunna börja om på nytt, gå vidare och lära oss vad vi aldrig mer vill vara med om eller utsätta andra för. Första steget mot förändring tror jag handlar just om detta, att få syn på sig själv i det sammanhang man lever i.

Och så, när vi tittat i backspegeln och sett både det som är bra och dåligt, det är då vi kan sätta nya mål, nya förväntningar. Och sedan har vi ett år på oss att arbeta för dem, innan det är dags att åter sätta sig ner och reflektera och utvärdera hur det gick. Vissa saker kan vi inte styra över, andra kan vi, vissa händelser kankse vi kan påverka i en viss riktining men ändå inte fullt ut. Det gäller att försöka få syn på de saker man kan påverka.  

Till mig själv, och till mina vänner, till mina läsare och era familjer och vänner och läsare önskar jag ett gott nytt år och ett stort lycka till med den svåra men viktiga uppgiften att förändra våra egna och andras liv till det bättre!