Och här sitter jag då, mätt och nöjd med dagens prestationer så långt. Vi har haft "skinkdopp" i skolan, det innebär att alla kursdeltagare och lärare har varit på det lokala badet och simmat för välgörenhet. För varje simmad längd samlas en krona in till vår vänorts-skola i Tanzania.

Förra året simmade jag 99 längder och jag hade hoppats att slå detta i år men eftersom att personalen bjöd på lite underhållning i form av ett simmande luciatåg - dagen till ära blev det lite mindre tid till över, än i fjol. Men dagen resulterade ändå i 95 längder för min del.

Efter ett par väl utnyttjade timmar i en lagom tempererad bassäng och med magen full av både mat och pepparkakor kan man inte annat än att må bra. Jag funderar på vad det är som gör att jag älskar vatten så mycket. Jag vet inte riktigt vad det är som ligger bakom, men jag känner mig fri på något sätt. Fri från alla krav och bekymmer, fri från all ledvärk, fri från det som varit och det som komma skall. Jag känner mig lugn, avslappnad och helt fokuserad på att njuta och prestera i nuet. Meditation. 

Nu har jag fått nya krafter och trots att det värker behagligt i både armar och ben  ska åter ge mig ut i den snöiga verkligheten. Men det här gjorde verkligen min dag! Dagens lärdom blir således: Underskatta inte kraften som finns i att få använda sin kropp och tänja på sina gränser.