Sveket.

En människas svek.

Någon man litat på.

Låter sig krympas, förminskas.

Ensamheten.

Känns stor, påträngande.

När ingen ser, när ingen hör.

När ingen förstår, kan förstå eller ens försöker.

Tron.

På att allting ordnar sig.

På godhet på människan.

Vill tro.

Splittringen.

Att går upp i rök.

Falnar, försvinner.

Faller samman.

Föraktet.

Sprider sig.

Förgiftar.

Kryper längs ryggraden, hur kunde jag vara så naiv.

Röster.

Nära.

Långt ifrån.

Bakom dörrar, stängda tunga blankpolerade dörrar, dörrar med mässingsbeslag.

Ensamheten.

Får inte komma dit in.

Är inte tillåten, inte välkommen.

Brottas med ensamheten, mörkret.

Kampen.

Måste fortsätta.

Kämpar mot tiden, mot gråten.

Mot livet.

Sorgen.

Tränger sig på allt tydligare, pockar på min uppmärksamhet.

Fyller mig, uppfyller mig.

Äter mig, blir mig, är mig.

Tillsammans.

Vi är tillsammans, mitt i ensamheten.

Kan inte fly, kan inte slippa undan.

Vi är tillsammans, sorgen och jag, vi är ett.

Brottet.

Ifrågasätter.

Vill hitta någon skyldig.

Någon att straffa.

Längtan.

Efter en öppen famn.

Efter hämnd.

Men mest av allt att få vara tillsammans med er, utan hinder.

Hinder.

Mitt inre.

Vägbulor.

Murar, höga murar hindrar min väg.

Smärtan.

När benen slår i.

Asfalten tränger sig genom huden.

Sten i såren, småsten.

Skriken.

Efter hjälp.

Efter kraft.

Efter någon som tittar till såren, blåser på dem, plåstrar om.

Sökandet.

Pågår.

Efter ny kraft, efter förståelse.

Upprättelse.

Mörkret.

Förvränger.

Förstör.

Känns stort, ändlöst, oändligt.

Hoppet.

Återvänder med orden.

Med munnen som blåser försiktigt på såret.

Med människan.

Kamplusten.

Kommer åter.

Vill slåss.

Tänker inte stå vid sidan och titta på, vill vara med, vill påverka.

Förståelse.

Information, fakta, avvägningar.

Vägbulor.

Murar som lämnar mig i maktlöshet.

Väntan.

I en tom korridor.

En otrevligt kall och kal korridor.

Till synes oändlig.

Hopplösheten.

Tomheten äter min själ.

Kraftlösheten sprider sig i min kropp.

Maktlösheten, jag måste acceptera att jag inget kan göra.

Gråten.

Tränger sig på.

Tankar virvlar omkring.

Känslorna svämmar över, i tysta tårar.

Skriken.

Så äkta.

Så nära.

Så närvarande.

Hettan.

Kommer av mig, är i mig.

Tryckande.

Kvävande.

Döden.

Kallar förföriskt.

Lockar.

Vill ha min uppmärksamhet, men jag vägrar, vill inte se det som en utväg.

Tron.

Jag tror, jag vill tro, vill våga tro.

På livet.

På framtiden, på en bättre morgondag.

Vägen.

Finns inom mig.

Blir till genom dig.

Uppstår mellan oss.

Skriken.

Inom mig blir högre.

Utanför är förfärade.

Men tystas av annat, annat som kommer i vägen.

Kampen.

Sker till stor del inom mig.

Mot allt det jag ser som känns fel.

Jag vill inte sluta kämpa, kan inte, får inte – måste fortsätta

Trösten.

En hand på min axel, ett tröstande ord.

Medmänniska.

Att slippa vara ensam med sorgen, i kampen.

Andas.

Luft.

Liv.

Slipper vara ensam, ensam när smärtan tränger sig på.

Smärtan.

I den utmärglade kroppen.

I det överarbetade sinnet.

I det djupa blödande sår som kallas jag.

 

Annika

2 januari 2011 15:03

Du skriver bra. Du fångar ögat och berör hjärtat. Jag förstår känslan. Det är en mörk text, men du skriver väldigt bra.
KRAM! Annika

http://annikab.bloggspace.se

plastblomma

3 januari 2011 19:59

Tack, tösen!
Stor kram right back at ya!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

För en tid sedan bestämde jag mig att det var dags att tag i mitt liv, i min hälsa och skippa allt onödigt socker. Så från och med årsskiftet har jag kämpat med suget, och fallit. Tills jag insåg varför jag föll.   Jag föll för att jag gav mig sj...

Såhär skrev jag på Facebook i morse och nu får jag medhåll från Ian Wachtmeister, Sverigedemokraternas rådgivare och tidigare partiledare för Ny demokrati som säger att SD och KD egentligen är samma parti (http://www.etc.se/inrikes/wachtmeister-sd-oc...

Har varit frånvarande här i ganska exakt ett år, men nu kändes det som att det var dags att återta skrivandets scen. Idag är det dock skapande av en annan sort som står i fokus! Politisk konst närmare bestämt! Sveriges riksdag möter Disney.     ...