Efter arbetspasset igår fick jag för mig att ha ett litet vardags-mys tillfälle med min moder, och frågade henne helt enkelt om hon ville ta en fika med mig på det lokala köpcentrat. Och det ville hon gärna.

Sagt och gjort, så trampade hon iväg på sin cykel (som jag senare upptäckte inte var avsedd för människor, utan lamor från yttre rymden, med tanke på sina proportioner). När hon hade landat och parkerat sitt rymdskepp, började vi med att mer eller mindre planlöst spatsera omkring i diverse olika butiker samtidigt som samtalsämnet varierade helt okonstlat mellan, "detta har hänt sedan senast" och "vilken hemskt ful tallrik". 

Efter den lilla upptäcktsfärden som innebar ett inhandlande av ett o-linjerat kollegieblock åt min man, och ett o-handlat linjerat kollegieblock åt mig (jag skyller på åldern), stötte vi på min styvsyster och vi fortsatte på diverse vitt och brett skiftande samtalsämnen samtidigt som vi kämpade mot beslutsångesten huruvida vi helst ville fika på Barista eller Espresso House...Så småningom bestämde vi oss för det sistnämnda.

Vi satt där och fikade och samtalade ett tag och sedan råkade jag luska ut att det vankades Pizza hemma hos min mor, så jag fladdrade ett ögonblick med mina ögonfransar, och blev inbjuden att dela denna måltid med henne, hennes "bihang"och mina bröder. Det är inte alltid att vi träffas så värst ofta, så jag såg fram emot både mötet och pizzan, dock ingick det inte riktigt i planen att övernatta på soffan...

Vid 22-tiden bad jag min mor att följa mig till bussen. I planen ingick inte heller vädret, som fick för sig att Sydsverige helt plötsligt tillhörde den del av jorden där det är lämpligt med monsunregn...När vi kom fram till busshållplatsen lite senare, liknade vi nog mest två dränkta råttor, men vart tog bussen vägen? Inte hade jag väl missat den? Nejdå, den var bara sådär lagom försenad, precis sådär att det inte fanns en chans i världen att jag inte skulle hinna med mitt bussbyte, utan hade tvingats tillbringa en härlig timme till i det Sydsvenska sommarklimatet. 

Då bestämde vi oss med gemensamma tankeinsatser för att det var bättre att följa med hem igen...På vägen tillbaka insåg vi att vädret var väldigt förlösande, och fick oss att pendla och beröra hela spektrumet av känslor, allt från hopplöshet till glädje.

Hopplösheten är en ganska naturlig känsla när man inser att den enda swimmingpool man har finns inuti skorna, och när man känner hur vattnet till och med börjar tränga sig genom tyget på underkläderna... Glädjen kommer mer i situationer som när ens kära moder lyckas klanta sig så extremt mycket, och trampa ner i en decimeterdjup vattenpöl, så att det stänker upp till midjan. Och när man inser att det varken gör från eller till på den redan dyblöta kroppen, då kan man inte låta bli att brista ut i skratt.

Känslan av att sedan komma in, få ta av sig de av vätan, mot kroppen som fastklistrade plaggen är som en befrielse. Att sedan sätta sig i soffan med en mugg varm saft, och få känna sin mammas händer smekandes över hårbotten, hennes fingrar lekandes med några hårslingor och tillåta sig själv att få känna sig liten och ompysslad igen gör inte direkt saken värre. Ibland kanske ett skyfall är just det man behöver...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

För en tid sedan bestämde jag mig att det var dags att tag i mitt liv, i min hälsa och skippa allt onödigt socker. Så från och med årsskiftet har jag kämpat med suget, och fallit. Tills jag insåg varför jag föll.   Jag föll för att jag gav mig sj...

Såhär skrev jag på Facebook i morse och nu får jag medhåll från Ian Wachtmeister, Sverigedemokraternas rådgivare och tidigare partiledare för Ny demokrati som säger att SD och KD egentligen är samma parti (http://www.etc.se/inrikes/wachtmeister-sd-oc...

Har varit frånvarande här i ganska exakt ett år, men nu kändes det som att det var dags att återta skrivandets scen. Idag är det dock skapande av en annan sort som står i fokus! Politisk konst närmare bestämt! Sveriges riksdag möter Disney.     ...