Man skulle nästan kunna tro att min kropp ställde in sig på ledighet efter gårdagens inlägg. För nog tusan lyckades jag stänga av väckarklockan i sömnen, och vaknade kvart över nio istället för klockan åtta. Jag rusade upp ur sängen, drog på mig kläder och borstade snabbt genom mitt rufsiga hår. På under fem minuter var jag färdig att cykla iväg ( ja, jag tänkte att jag kunde cykla till tåget eftersom att jag missat bussen med en kvart).

Eftersom jag inte ätit någon frukost hade jag packat ner färdkost och lunch i en ica-kasse, som jag givetvis glömde på hallgolvet. Så utan mat vare sig i magen eller cykelkorgen gav jag mig iväg i regnet. Jag trampade på bra, trots allt. Men då fick jag syn på den. Mördarbacken. Den är inte så fasligt brant kan tyckas, men evighetslång. Och den kan ta kål på vem som helst, även om man har energin på topp.

Men jag satsade. Trampade som en galning och rätt som det var, nådde jag toppen. På samma gång nådde jag bottnen. Jag flåsade och benen började skaka. Jag tittade på klockan, två minuter till nästa buss skulle passera busshållplatsen där, några hundra meter längre fram. Jag trampade vidare, trots att kroppen skrek och regnet fortfarande föll från himmeln. Jag låste cykeln och öppnade väskan för att ta upp min havre-smothie. Det var då det slog mig. Var f*n är min mat!?

Ringde hem, "står maten i hallen kan du få sätta in den i kylen. Jag orkar inte cykla mer, men bussen kommer snart..." Ringde sedan till min kollega för att tala om att jag blev sen. Men fick svaret att jag inte behövdes idag. Så tom på energi fick jag vända åter. Jag kände mig svimfärdig, så jag fick leda cykeln hela vägen hem. 

Väl hemma åt jag en efterlängtad och behövlig frukost, efter att ha tagit död på min nyckelhittare (som just idag bestämde sig för att få fnatt och börja tjuta utan anledning - kanske behövde batterierna bytas, kanske kände den bara för att fortsätta förstöra min dag). Nåväl, efter frukosten fick jag värsta energikicken och eftersom jag inte längre skulle till jobb, så har jag utnyttjat den energin till att skriva klart min uppsats-kompletterings-komplettering...

Nu ska jag bara läsa igenom allt en sista gång, och eventuellt utveckla analysen och slutsatsen något. Men med andra ord är jag förhoppningsvis klar om några timmar, så att jag framöver bara kan fokusera på att komma i tid till jobb i morgon, på onsdag, på torsdag och på söndag. Det ska väl inte vara någon konst, speciellt inte om jag slipper ha skolarbetet hängande över mig som en dödens skugga...

Dagens lärdomar:

* Ställ mer än ett alarm

* Cykla inte i motvind, regn och uppförsbacke på fastande mage

* Ta vara på tiden du får över, så slipper du stressa senare

Nu är det snart dags för ett lunchbrejk, eller vad tycker ni?