Tröttheten börjar smyga sig på. 

Kanske inte så konstigt eftersom idag officiellt är tredje dagen på rad då jag kommer i säng efter tolv. Men det har det varit värt, för jag har alla dessa tre dagar fått göra det jag allra helst gör, och det som får mig att må som bäst och glädjas åt att jag lever.

Idag har jag fått känna vårkänslorna spritta i kroppen, ja och även barnasinnets busiga glimt har fladdrat i mina ögon. Solen har skinit. Jag har cyklat. Och jag har umgåtts med en av mina absolut härligaste vänner. Det var ganska länge sedan vi träffades för vi har båda blivit stora och sedan ett tag tillbaka flugit ur våra bon och landat på diverse udda platser i detta avlånga land. Okej, så udda är de kanske inte rent geografiskt, men de är svåra att ta sig till och från när man bara har möjlighet att resa kollektivt eller med hjälp av sina kära två.

Vi har tagit oss tid, tid till varandra och tid till livet. Till livet när det är som bäst. Att sitta på uteserveringen på sitt favoritfik (där man varit så många gånger förr) med varsin kall dryck och en stor muffin, för att dela tankar, minnen och känslor för stort och smått. Att sitta där i timmar, låta solen värma våra frostvita kinder och den kalla drycken svalka våra varma, fuktiga kroppar och låta skratten och samtalen få hjärtat att göra små volter inuti bröstet. Att få sitta där i all enkelhet och få dela, av stort och av smått som händer i våra liv, det är fantastiskt. Underbart. Härligt. Vackert på något sätt.

Och att sedan vandra en lång promenad genom staden och kanske även på en liten sträcka komma extra nära, för att sedan komma hem till mannen man älskar och få dela ännu mer. Mat då, inget annat, pervo!

Hemlagad sushi och välkyld öl. Att sedan sittandes framför varsin datorskärm, skickandes mer eller mindre kärleksfulla meddelanden till varandra, på ett nästan syskonlikt sätt, att än en gång få skratta ihop och retas på ett äkta och opretentiöst sätt. Att bara vara. Tillsammans. Och att sedan följa sin vän till bussen, för ett lekfullt avsked, att få känna sig smått berusad, bubblande inombords.  Det är livet när det är som bäst. 

Helt enkelt.

 

Egon

12 juni 2011 09:33

Svetto och Fetto - back in business!

plastblomma

20 juli 2011 13:56

Oh, yes!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

För en tid sedan bestämde jag mig att det var dags att tag i mitt liv, i min hälsa och skippa allt onödigt socker. Så från och med årsskiftet har jag kämpat med suget, och fallit. Tills jag insåg varför jag föll.   Jag föll för att jag gav mig sj...

Såhär skrev jag på Facebook i morse och nu får jag medhåll från Ian Wachtmeister, Sverigedemokraternas rådgivare och tidigare partiledare för Ny demokrati som säger att SD och KD egentligen är samma parti (http://www.etc.se/inrikes/wachtmeister-sd-oc...

Har varit frånvarande här i ganska exakt ett år, men nu kändes det som att det var dags att återta skrivandets scen. Idag är det dock skapande av en annan sort som står i fokus! Politisk konst närmare bestämt! Sveriges riksdag möter Disney.     ...