När jag steg upp idag hade som väntat dödsantalet efter gårdagens attentat i Norge stigit till 84 + 7 och det väntas fortfarande stiga... Det är fruktansvärt, visst är det! Antagligen känns det bra för de drabbade att idag kunna se den misstänkte gärningsmannens namn, ansikte och ålder pryda förstasidorna i tidningarna. Och nog hoppas de flesta av oss på att gärningsmannen/männen ska få sitt straff.  Men ändå kan jag inte låta bli att undra vad som hände med oskyldig till motsatsen bevisad?

En man som förknippats med en sådan ofattbar tragedi, kommer aldrig kunna leva ett normalt liv, även om det skulle visa sig att han är oskyldig. Missförstå mig inte, mycket verkar peka på att han på något sätt är kopplad till attentaten. Men kan ändå inte låta bli att tänka på hans familj. Undrar hur de känner, om det kom som en chock för dem eller om de anade att något kanske var på gång. Jag undrar om de stöttar hans tankar, och är stolta över vad han misstänks ha gjort, eller om de föraktar det och sörjer förlusten av sin son/bror/man/vän/pappa (?).

Oavsätt tycker jag inte att det är rätt att publicera bilder innan saken har blivit utredd, och dommen har fallit. Varna/lugna allmänheten kan man göra genom signalement och att klargöra att den misstänkte inte är på fri fot. I nuläget har han redan en dom på sig, folkets dom, världens dom - vi får väl hoppas att den är utdelad till rätt person helt enkelt. Och att polisen lyckas följa upp vittnesuppgifterna om att det fanns en till gärningsman, så att inte folket vaggas in i en falsk trygghet att allt är uppklarat.