Det är med skräckblandad förtjusning jag blickar framåt. 

I övermorgon drar jag iväg på en resa som kan leda mig precis vart som helst. Spänningen är närvarande, som små fjärilar som fladdrar vilt i min mage, kämpandes för att ta sig ut.

Nu ska det packas. Vad kommer jag behöva? Vad är onödigt? Innan jag kommer hem har det hunnit bli vår på riktigt, vad ska jag ha för skor med mig? Tänk om det blir regn alla fem veckorna? AAAAAGH! Tankarna trängs i min allt för trånga skalle. Brottas med varandra. Det som känns rätt i ena stunden känns väldigt främmande i nästa. 

Vem kommer jag få möta? Vilka historier kommer jag få dela? Detta är något helt annat än jag är van vid. Jag vet inte riktigt vad som förväntas av mig. Inte heller vad jag ska förvänta mig av min tid på Gotland. Förhoppningsvis kommer det att kännas bra, ge mig många nya kunskaper och kontakt med nya delar av mig själv och min yrkesroll. Vad gör jag om det inte blir så? *Piiiiriiigt*