Igår var några av mina vänner på besök. Vi fikade, skrattade och pratade om roliga anekdoter. Vi hade trevligt helt enkelt och med i våra berättelser fanns du. Inte som den framträdande karaktären men ändå. Det var inte åt dig vi skrattade, utan åt situationen. Ändå känns det hemskt. För du var där. I vårt samtal. Och vi nästan kiknade av skratt. 

Nu är du kanske inte längre här. Allting förändrades på en sekund. Ett telefonsamtal. Min halvätna macka ligger på sängen. Jag har inte längre någon aptit. Längs mina kinder rinner tårar. Förlåt mig. Förlåt för alla gånger jag tyckt att du var en idiot. Förlåt för alla gånger jag betedde mig illa i ren frustration. Sån var du, sådan kommer du förbli. Irriterande men klok. Jag berättade nog aldrig för dig det du också gav mig. Skratt. Kunskap. En annan syn på livet. Jag var bara tydlig med det jag inte stod ut med. Och nu kanske det är försent. För alltid. Chanserna kommer inte tillbaka. Livet är flyktigt, bräckligt. Jag var naiv. 

Dagens lärdom: Man kan inte alltid vara överens. Men man kan alltid visa respekt. Det förtjänar vi allesammans.

Vi kom inte alltid överens, men inte heller visade vi varandra alltid respekt. Jag hoppas att det är de gångerna vi gjorde det vi kommer bära med oss starkast. Jag bär en liten bit av dig inom mig. Nu ska jag förvalta gåvan du gav mig. Jag ska vattna detta korn och låta det växa. Inget ska få skada det. Vi var så olika, men ändå så lika. Kanske var det det som skrämde mig?

Jag ber och hoppas att du förstod, att du förstod även dina goda sidor. Att andra kunde visa dig det jag inte förmådde. Jag ber om att det ska vända, att allt ska bli som vanligt. Att du åter ska få se solens ljus, åka skidor och jaga älg.  Jag ber för din familj och för alla du berörde. Jag ber om att de ska finna kraft och tröst i denna svåras tid. Jag hoppas på en positiv vändning, en liten twist på denna histora. Där jag får chans att tala om det jag tänker. Jag ber om förlåtesle och mognad, oavsätt vad framtiden bär. 

Jag känner mig hemsk. Är jag det? Nej svara inte. Låt mig bara gråta och be. Jag vet att du hör mig, i min bön. 

 

Annika B

9 januari 2012 14:51

Jag tror han förstod vad han gav. Och det är ingenting jag bara skriver, utan jag tror det. Han var envis och ett original, absolut. Att han finns med i anekdoter, oavsett vad, det är något som är helt säkert.
Känn dig inte hemsk. För jag kan verkligen inte tänka mig att han såg dig så.
Ring om du vill prata, och ta hand om dig.
*krama*

plastblomma

9 januari 2012 15:11

Tack! För allt! Att du finns, och dina ord! Nu ska jag iväg och simma av mig lite känslor, kanske ringer senare. Ta hand om dig med!
Stor kram!

 

Annika B

9 januari 2012 15:46

Tack för att du finns, vännen. Simma lugnt! *kram*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

Njuter av några dagars semester och faller lätt in i en något anorlunda dygnsrytm än vad jag vanligtvis har. Sena kvällar, tidiga morgnar och däremellan ett par timmars förmiddagslur.Den lyxen har inte min make. Han måste fortfarande gå upp kl 06.00 ...

För en tid sedan bestämde jag mig att det var dags att tag i mitt liv, i min hälsa och skippa allt onödigt socker. Så från och med årsskiftet har jag kämpat med suget, och fallit. Tills jag insåg varför jag föll.   Jag föll för att jag gav mig sj...

Såhär skrev jag på Facebook i morse och nu får jag medhåll från Ian Wachtmeister, Sverigedemokraternas rådgivare och tidigare partiledare för Ny demokrati som säger att SD och KD egentligen är samma parti (http://www.etc.se/inrikes/wachtmeister-sd-oc...

Har varit frånvarande här i ganska exakt ett år, men nu kändes det som att det var dags att återta skrivandets scen. Idag är det dock skapande av en annan sort som står i fokus! Politisk konst närmare bestämt! Sveriges riksdag möter Disney.     ...